Effektiv ränta är den totala kostnaden för en kredit beräknat över ett år. Den effektiva räntan tar hänsyn till både räntekostnaden för ett lån och alla övriga kostnader kopplade till krediten, till exempel uppläggningsavgifter och aviavgifter. Den effektiva räntan uppges oftast som en procentsats.

Den nominella räntan är den kostnad som en låntagare betalar sin kreditgivare varje år för sitt lån. Den nominella räntan uttrycks i procent och står med på låntagarens lånebesked. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är lånets totala kostnad, eftersom det tillkommer olika typer av avgifter som kostnader för avisering och uppläggning. Titta på den effektiv räntan för att se lånets totalkostnad.

När man jämför räntor på jämförelsesidor eller i tidningar är det som visas listränta. Det är den högsta räntan som man får betala på ett lån och den ränta som kreditgivaren visar utåt. De flesta har dock möjlighet att förhandla till sig en lägre ränta på exempelvis sitt bolån. Den genomsnittliga räntan som kreditgivaren har gett sina kunder kallas för snittränta. Det är dock inte möjligt för alla att förhandla sig till en lägre ränta. Den ränta som kreditgivaren erbjuder beror exempelvis på storlek på lån, belåningsgrad och kreditvärdighet.

Ränta på ränta-effekten betyder att ett sparande ökar i värde både av ränta på kapitalet och av ränta på tidigare utbetald ränta. Den som sparar får alltså ränta på den ränta som sparandet har genererat.

En borgenär (också kallat fordringsägare) är den part som lånar ut pengar till en motpart (gäldenär). Oftast är borgenären en bank, ett kreditinstitut eller en långivare. Borgenären har rätt att få tillbaka sin skuld enligt vad man kommit överens om, vilket vanligtvis är reglerat i ett avtal eller skuldebrev.

En gäldenär är den part som har lånat pengar och står i skuld till borgenären. En gäldenär är oftast en privatperson som lånar pengar av en bank, ett kreditinstitut eller en långivare.

Ett betalkonto är den sorts konto som går att koppla till ett bankkort och sköta bland annat betalningar från. Betalkontot kan ha olika namn hos olika banker, exempelvis privatkonto, lönekonto, transaktionskonto eller personkonto. Det är inte bra att spara pengar på ett betalkonto, eftersom man normalt inte får ränta på det. På ett sparkonto brukar man däremot få ränta – vilket gör det till en bättre sparform.

En sparhorisont uppger hur länge man har tänkt spara sina pengar. Ett kortsiktigt sparande är när man har en sparhorisont på mindre en tre år och alltså räknar med att använda pengarna inom tre år. Ett sparande på medellång sikt är när man har en sparhorisont på tre till fem år och således ska använda pengarna inom tre till fem år. Ett långsiktigt sparande är när sparhorisonten är längre än fem år, vilket exempelvis kan vara ett pensionssparande, ett sparande till barn eller barnbarn eller ett sparande för ekonomisk trygghet i framtiden. Sparhorisonten avgör vilken risk man bör ta i sparandet. En längre sparhorisont innebär att man kan ta högre risk i sparandet, medan en kortare medför att det är en god idé att ta lägre risk.

En buffert är sparade pengar som enbart används till oförutsedda utgifter. Syftet med att ha en buffert är att bidra till ekonomisk trygghet. För att den ska kunna fylla sin funktion behöver buffertsparandet separeras från andra typer av sparanden. Bufferten ska inte användas till konsumtion eller liknande, utan är som en livlina när saker inte går som man har tänkt sig.

En budget är en planering för framtiden i form av en sammanställning över kommande inkomster och utgifter. Många företag använder sig av en budget för att få en tydligare bild av ekonomin och därigenom bättre kunna planera verksamheten. Även privatpersoner gör en budget för att kunna planera vad inkomsten ska användas till.

Reporäntan eller styrräntan är den ränta som sätts av Riksbanken i Sverige. Reporäntan styr de andra räntorna på marknaden, eftersom det är den ränta som Riksbanken lånar ut pengar till andra banker i Sverige. De svenska bankerna kan även välja att placera pengar i Riksbanken i form av värdepapper. Ett par gånger per år beslutar Riksbanken om reporäntan ska höjas, sänkas eller lämnas oförändrad, vilket är ett viktigt verktyg för att säkerställa att den svenska valutan hålls stabil över tid och att det finns stabilitet i inflationstakten.

Inflation innebär att pengar minskar i värde, det vill säga att en krona i morgon är mindre värd än en krona i dag. Det sker när den allmänna prisnivån i ett land stiger under en längre tid. Priset på varor och tjänster blir dyrare samtidigt som köpkraften sjunker. Det gör att man behöver högre lön för att kunna köpa de varor och tjänster som man brukar, vilket i sin tur leder till att företagen måste höja priserna på samma varor och tjänster för att kunna betala högre löner. Det bidrar ytterligare till inflationen. Sveriges mål är att inflationen ska ligga omkring två procent varje år för att hålla konjunkturen stabil.

Deflation är motsatsen till inflation. Det innebär att pengar ökar i värde, det vill säga att en krona i morgon är mer värd än en krona i dag. Det sker på grund av att penning- och kreditmängden minskar och att den allmänna prisnivån faller. Det leder ofta till ökad oro kring landets ekonomi, samt till minskad konsumtion och ökat sparande bland landets konsumenter, vilket i sin tur bidrar ytterligare till deflationen.

Konjunkturen beskriver det rådande ekonomiska läget. Under en högkonjunktur är ekonomin stark och den ekonomiska aktiviteten är hög. Arbetslösheten brukar vara låg, eftersom företag och industri behöver anställa många för att möta efterfrågan. Det leder i sin tur till att hushållen har mer pengar att spendera. Samtidigt kan en hög ekonomisk aktivitet leda till att prisnivån och inflationen stiger. Om inflationen blir för hög kan ekonomin vända till en lågkonjunktur. Därför försöker Riksbanken styra inflationen med hjälp av reporäntan.

Under en lågkonjunktur saktar den ekonomiska aktiviteten ner. Efterfrågan sjunker bland företag och industri, vilket leder till att de inte är i behov av lika mycket personal. Det gör att arbetslösheten ökar, vilket i sin tur leder till att hushållen får sämre ekonomi och därmed konsumerar mindre. Det är svårt att förhindra svängningar i konjunkturen. Förr eller senare kommer en lågkonjunktur övergå till en högkonjunktur. Staten kan exempelvis stimulera ekonomin i en lågkonjunktur genom investeringar eller ökade transfereringar till hushåll och företag, för att få den ekonomiska aktiviteten att stiga.